one flesh, one breath, one life, one blood

Spikat å klart, fan jag vill verkligen inte. Men det är ju bara att pallra sig dig å se vad dom säger å ta det som det kommer liksom. Mer kan man ju inte göra i detta fall...
Så mycket som jag ångrar mig nu har jag aldrig gjort, mår så fruktansvärt dåligt över det alltså.. Jag fattar inte hur jag tänkte, inte ett dugg. Men gjort är gjort.

lägger mig i sängen å dränker mina sorger i green street hooligans

xoxo towe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0