Towe Edlund

när man ska hålla en vänskap vid liv behöver man vara mer än 1 person. å jag kan säga att jag har inte varit den bästa på det sista tiden.. har skitit i att höra av mig och sånt där. men så blir det ibland!
när man börjar en ny skola med nya människor så träffas man nya kompis, så är det bara, hur man än gör så blir det så. men man kan fortfarande ha sina gamla kvar. bara för att man har fler nya kompisar behöver det inte betyda att man skiter i dom som umgicks med innan.
under den här tiden som varit nu efter nian har jag varit riktigt kass på att höra av mig till folk, jag har nästan inte hört av mig till någon, och det kan jag säga är för att allt har varit så jävla urdåligt så jag har inte haft orken till något. jag vet att det inte är en ursäkt men så var det faktiskt. sen började jag inse att jag inte kan hålla på så, jag måste ändra på mig för att inte förlora dom jag verkligen älskar.. och jag började höra av mig lite då och då, men kändes fel att skriv och hålla på hela tiden för jag vet att det bara skulle känts som att jag gjorde det för att dom sa åt mig, därför tog jag det lugnt.
men jag började fråga om vi skulle ses å om man skulle med på fest, sen skrev allmänt på msn å sådär bara. men det var inte tillräckligt..

jag vet inte vad jag ska göra just nu, jag vill bara försvinna under jorden och stanna där. eller i alla fall försvinna för ett tag, ett jävla bra tag! för just nu är allt så inutahelvete fel, allt går åt helvete hela tiden och hur jag än gör så blir någon arg eller besviken på mig. min största rädsla på den här jävla jorden är att förlora dom jag verkligen älskar, för jag vet att hur det än blir så finns dom alltid inom mig. det finns folk som jag haft så jävla kul med som jag vet kanske inte kommer finns kvar alltid, det har jag fått förklarat för mig.....
jag kan vekligen hålla med om att det va mitt fel, från början, det var jag som sket i att höra av mig och betedde mig som en idiot, men jag har ju börjat höra av mig nu, men det är inte alltid man kan varje dag, kanske inte alltid man orken till det heller. men om det folk vill är att jag ska skriva och springa efter som en svans varje dag så gör jag det, om det nu är det som krävs. så mycket älskar jag mina vänner. även fast jag kanske har svårt att visa det vissa gånger!

dagen började som en bra dag, har haft grymt kul och skrattat så jag fortfarande har ont i magen! men den slutade med att jag är så jävla arg och ledsen så jag skulle kunna döda någon just nu, vet inte vart jag ska ta vägen. vill försvinna från den här jävla staden och börja om på nytt, BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN.
jag kommer fortsätta mitt liv, hur svårt det än blir, men jag ska köra mitt race och inte titta bakåt igen.

hoppas nu att rätt personer tar åt sig av det här.


allting går helt åt helvete.
hur mycket ska man orka innan man kan ge upp egentligen?

xoxo towe