Towe Edlund

med allt jag skriver nu söker jag inte att någon ska tycka synd om mig eller nått sånt, utan jag måste bara få ut mina känslor å hur jag tänker någonstans.. allt jag behöver är bara att skriva av mig lite.

jag har börjat komma in i en sådan period då allt är jobbigt, tråkigt å man bara deppar hela tiden. dom kommer å går hur som helst och jag hatar när dom kommer.
det har varit mycket med pappa nu, ända sen jul har jag kännt en saknad som jag aldrig gjort förut, har varit så sjukt jobbigt att tänka den tanken att han faktiskt inte finns mer, jag kan inte ens säga det högt för det låter så konsigt.. "min pappa är borta, för alltid", nej det går inte få fram dom orden..

jag å pappi

jag vet att min pappa alltid kommer finnas med mig, vart jag än är så är han där, han är min egen älskade skyddsängel som vakar över mig, som hjälper mig när det behövs.
en sak jag aldrig kommer glömma det är när vi var i holland och var inne i en butik å en tant kommer fram till mamma å säger "far och dotter va? gud vad lika dom var!". alla har alltid sagt att jag är lik min pappa och det är jag stolt över, bara att jag kanske inte har skägget men det kommer så småningom kanske haha :)



TIME TO SAY GOODBYE


sen har det varit så jävla mycket med kärlek å sånt ett tag nu.. ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen, vill bara ha min loverboy här hela tiden. men jag vet att det inte går, å jag vet inte varför jag fortsätter att utsätta mig för sånt här när jag vet att jag blir sårad. eller det vet jag inte än men jag har en sån känsla i magen.. jag orkar inte må sådär dåligt igen, vill inte ha så ont inombords så man bara vill försvinna från allt. det känns så jävla meningslöst att jag ska kära ner mig i någon som kanske inte ens vill veta av mig om ett tag.. men vad ska man göra när det ända man kan tänka på är just den personen? försöka lägga på ett leende på läpparna ändå.
när jag är med mina vänner, med min familj, men honom - det är då jag mår som bäst, det är då jag skrattar å ler hur mycket som helst å det är så underbart att ha den känslan att man känner att det faktiskt är någon som tycker om en för just den man är!
som denna tjej, henne skulle jag inte klara en sekund utan :)

ronny conny cool

kan inte inte sluta tänka på hur mitt liv hade varit om inte pappa gått bort, om jag inte hade haft dom här känslorna som jag har, om jag inte hade träffat dom kompisarna jag har. vad hade det varit av mig då? ingenting. som sagt man lär sig av sina misstag å det finns nog inte en ända människa som inte gjort något. det som hänt mig har gjort mig både svagare å starkade på sina sätt, mitt liv har varit som en berg- och dalbana, mitt humör har kommit å gått som det vill.
 
det största misstag jag gjort det var under min tid då jag gick i åttan, jag gjorde bort mig å svek folk hit å dit, å det ångrar jag så himla mycket nu. men jag har förändrats å är inte alls så som jag var förr. då. jag skulle inte vilja bli så igen, jag förstår inte nu när jag tänker efter vad jag höll på med, vad jag tänkte med om jag ens tänkte alls vissa gånger? jag lärde mig min läxa å det var bra. jag tror inte att om jenny min syster hade ringt min mamma den dagen, hade jag nog kanske inte ändrat mig så snabbt, då hade jag nog aldrig riktigt lärt mig att det jag gjorde var så himla fel. hur arg jag än var på jenny då tackar jag henne nu, även att jag kanske inte sagt det till henne, men inerst inne är det nog faktiskt så, hon var min räddning ut ur det hela..

jag å jenny

självklart har alla andra varit helt underbara å haft så grymt mycket tålamod med mig. hur dum jag än varit har dom förlåtit å gett mig ännu en chans! nu låter det som jag varit världens rebell men så har det ju inte riktigt varit va :) men jag hade min tid å som tur är så gick den över i nian.

det ända jag vill nu är bara att må bra, kunna säga å verkligen mena det för än gångs skull "jag är lycklig nu".




där har ja kul, på riktigt!

jag älskar mina vänner å min familj, det är dom som får mig att fortsätta :)
det ordnar sig alltid!

xoxo towe