if he makes me happy , it can't be that bad - right?
Hur länge som helst har jag levt mitt liv i sorg och saknar.
Allt började när pappa dog, då kändes det bara helt meningslöst att le för jag hade ändå ngenting att le åt.. Dagarna gick och jag lärde mig att leva med det. I 8an förändrades jag helt, från att vara en pluggis till att skita i skolan och inte bry mig om någonting - inte ens ha en tanke på att jag sårar både vänner å familj. Men det gick över å nu är jag här..
Jag är 16 år och har både familj och vänner kvar, jag lever ett bra liv å ska vara glad för det jag har. Varför mår jag då såhär? jag frågar mig själv om å om igen...
Jag är ung och har hela livet framför mig, jag borde ta vara på den här tiden och leva mitt liv. Inte gå å hänga upp mig på en kille när det finns miljoner.
Jag har förlorat mycket i mitt liv, men jag har ändå dubbelt kvar å jag borde inse att det liv jag lever inte är det värsta, det finns många som har det tusen gånger värre..
Det är nu jag säger hejdå till det gamla å tar en dag i taget istället för att försöka planera min framtid. Jag går in för skolan och kämpar för att bli något. Hela den här tiden har jag låtit bilden av det jag har blivit för stor så jag glömt bort det jag redan har..
Min mammas kompis sa till mig för ett tag sen:
Livet behöver inte vara underbart för att vara perfekt.
Och det ligger bara sanning i dom orden, för jag har näst in till ett perfekt liv - jag har mina vänner, min familj, ett hem, mat på bordet och min underbara mamma kvar hos mig. Visst jag skulle kunna ge ALLT för att få min pappa tillbaka men jag vet att det inte går å det är nog det jag måste försöka inse nu.. 
jag förstår inte...
Mitt liv har haft många svackor å det kommer säkert komma fler det är jag säker på, men nu ska jag leva mitt liv å börja glömma den gamla skiten som varit!
Min pappa sa alltid:
Det ordnar sig gumman!
Å jag hör fortfarande dom orden eka i mitt huvud, för jag vet att så småningom när tiden är inne så kommer allt bli bra..
Från å med idag börjar jag mitt nya liv å glömmer allt det gamla som varit, jag börjar om från början och tar dagen som den kommer. 21 februari 2010!
gammal som gatan..
xoxo towe
