Towe Edlund

såhär mycket har jag aldrig bloggat på en dag, haha, man märker verkligen när jag är uttråkad..

men tänkte bara skriva av mig lite nu igen, om vafan kärlek är så himla svårt för. varför? är det någon som fattar varför det ska vara så himla jobbigt vissa gånger. kärlek kan vara det finaste som finns, att vara kär kan vara det underbaraste som finns, om man får tillbaka den kärlek man ger..
ska man inte vara lycklig om man är kär?
ska man inte bli älskad för den man är?
jag förstår inte vad det är som är så svårt, varför man kan bli så olyckligt kär i någon. och varför man alltid dras till dom man verkligen INTE kan få, det är det som är så jobbigt, att man vill ha någon så mycket som man kan göra allt för och veta att han/hon aldrig blir din.. varför ska det göra så ont?

kärlek är som ett lek. "är man med i leken får man leken tåla".. men det är inte det lättaste varje gång.
jag älskar kärleken lika mycket som jag hatar den..

När man blir riktigt drabbad
ger kärleken ett rus
så man blir ung och vacker
och världen skön och ljus,

när kärlek går på djupet
finns där nåt mer man lär
-i mötet med den andra
får man veta vem man är,

en kär lek som blir allvar
men aldrig tynger ner
ett ändlöst "ta emot"
ju mera som man ger

Ja, kärlek är en gåva
och inget som man tar.
och med tillit och respekt
så kan den stanna kvar



är det inte såhär kärleken ska vara?

xoxo towe